När Enya kom till världen!

Torsdag den 19e Januari vaknade jag som vanligt när Jonna vaknade, kände att magen gjorde lite ont men eftersom jag haft så mycket förvärkar en längre tid var det inget jag tänkte mer på just då. Gjorde mig och Jonna i ordning sen satte vi oss och åt frukost. Då kände jag att det började göra mer ont i både magen och ryggen, ringde och pratade med förlossningen som sade åt mig att komma in när jag ville. Avvaktade en stund, började plocka hemma men ganska snart insåg jag att det nog var "på riktigt" gjorde mer och mer ont och jag hade nästan svårt att stå upp. Ringde Marcus och bad honom komma hem, kan lova att det känndes skönt att veta att han fanns bara 5min bort! Var mest orolig att Jonna skulle märka att jag hade ont. Packade ihop det sista som skulle med till förlossningen och en väska till Jonna sen skjutsade vi henne till s-sjö innan vi åkte vidare till Falun. På väg till Falun fick jag mer ont och började må riktigt illa.

Vi kom fram till falun runt kl 14 fick ett rum och undersöktes direkt, Var öppen 2-3cm, fosterljuden låg på 125slag/minut, värkarna var korta kom 4-5 värkar på 10min.

Kl 14.35 får jag lustgas som fungerar bra, jag ville använda mig av bara lustgas så långt det var möjligt eftersom det funkade bra förra förlossningen.

Kl 17.40 får jag bada men precis som förra gången blev det alldeles för varmt och jag tyckte mest det var obehagligt och jobbigt.

kl 18.20 får jag prova tens eftersom ryggen gjorde fruktansvärt ont! Det var riktigt skönt till en början.

Kl 21 var det dags för skiftbyte och natten tog över, det var även dags för en undersökning som den nya barnmorskan gjorde, hon började direkt säga att det inte hade hänt något på alla dessa timmar och att det säkert bara var förvärkar! Sen sa hon att jag kanske skulle fundera på att få sömntabletter och värkavstannande dropp så jag fick sova på natten i fall det inte var på riktigt! Kan lova att jag blev helt vansinnig när hon kom in och sa så!! Hade ju haft förvärkar så länge så jag kände att det inte var det denna gång, försökte förklara det för henne men känndes inte att hon trodde mig, var riktigt frustrerad där ett tag och hade lust att bara åka hem! Hon gick iaf med på att vänta någon timme och undersöka mig igen för att se om det hände något mer, så skulle vi ta beslut efter det om inget hade hänt. När hon gick ut började jag stört grina och skälla på Marcus om vilken otrevlig barnmorska vi fått som kom in och började säga en massa elaka saker. Jag kände mig så liten när hon gjorde sådär visst menade hon säkert väl  och ville att jag skulle få vila så mycket som möjligt osv. Men det känndes inte som att hon litade på vad jag sa och hur det än är så känner man ju sin egen kropp bäst! Ingen annan vet ju hur man mår och känner.

Kl 22.35 var det dags för en ny undersökning och den här gången hade det hänt lite var öppen 4cm och livmodertappen var kortare. Då bad faktiskt bm om ursäkt och sade att det gick fint framåt och att jag verkade känna min kropp bra. Hon fick tillkalla läkare eftersom fosterljuden hade gått ner till 80-100 slag/min. Som tur var visade det sig att det var min puls som kommit in på ctg-kurvan ist för barnets hjärtljud, hade ändrat läge så därför blev det så,

Kl 23.15 tar bm hål på hinnorna så vattnet går, öppen 5cm och livmodertappen utplånad. Vid den här tiden var jag helt slut! Hade ju "hållt" på i 9 timmar utan att det hänt så speciellt mycket. Värkarna kom ofa men var jätte korta så det var säkert därför det gick så sakta framåt. Hade riktigt ont och drog i mig lustgas så jag tappade kontrollen helt mellan varven, visste knappt vad jag hette eller vart jag var för att jag drog i mig så mycket. Det var jobbigt att bli så borta, skrämde Marcus oxå han kännde nog inte alls igen mig när jag var som värst..

Kl 23.20 ber jag om ryggbedövning kännde att jag behövde vara lite mer med i svängarna för att klara av förlossningen.

Kl 00.11 läggs bedövningen som hjälpte mig väldigt mycket att få tillbaka kontrollen, jag behövde inte alls dra i mig så mycket lustgas även om jag vägrade släppa den, både Marcus och bm var på mig flera gånger men på nåt vis blir det en trygghet att ha den! Ryggbedövningen hjälpte inte så mycket mot smärtan eftersom det redan hade börjat trycka neråt.

Kl 01.08 började jag känna krystvärkarna, hade fortfarande korta täta värkar med ca 1min intervall. Eftersom värkarna var så korta var det ingen riktig kraft i dom så jag hade lite svårt att känna när jag skulle krysta och att orka krysta genom värkarna var oxå lite tufft så bm fick hjälpa till att "dra lite", det var inte populärt från min sida just då! ;)

Kl 01.24 föds äntligen våran älskade Enya! Hon var 48cm och vägde 3140g. När man äntligen får hålla i sitt barn är det värt all smärta och alla timmar man kämpat, även om det känndes som att jag ville gå hem några gånger. Att vara mamma åt två underbara prinsessor är det bästa som hänt mig! Dom ger mig så enormt mycket lycka och kärlek varje dag!

Den här förlossningen var inte alls lik den förra Jonna kom ju ut ganska snabbt så jag och alla andra trodde nog hela tiden att den här förlossningen skulle gå ännu snabbare. Men där hade vi fel 12 timmar tog det 3 gånger så lång tid som med Jonna. Jonnas förlossning vart ju väldigt intensiv eftersom den gick så fort, och Enyas var jobbig på ett annat sätt känndes som att man aldrig skulle få träffa henne. Men hur det än är tycker jag att det är en riktigt häftig upplevelse att föda barn! =)

  En alldeles nyfödd Enya!

Idag 6 veckor! Älskade hjärta